Fredrika Hayry

Jag kan inte sova. Jag har ingen Erik som kliar/pajar mig på huvudet. Ingen som väcker mig sju-hundra-femtio-gånger per natt och pratar i sömnen. Ingen som somnar med armarna runt om mig och kramar mig tills jag nästan svettas ihjäl av värmen. Ingen som andas mig tungt i örat ("Astma, det är en sjukdom!") och som pussar mig i nacken varje gång jag vaknar till. Att sova med Plutten är inte det lättaste men att sova utan honom är ännu värre.