Fredrika Hayry

Klockan är 10.38, jag sitter i flyget hem till London. Jag äter en mäktig dubbelchokladmuffin och dricker en inte-så-god-kaffe, egentligen ville jag inte ha något men jag har lite problem att styra mina handlingar när det gäller något gott. Just idag känns det lite som jag inte gör annat än spenderar tid i flygplan men det gör inget, lika glad är jag för det. I morgon kommer ju världens finaste Erik och på fredag firar vi ett år tillsammans samt 10 årig vänskap. Jag kommer ihåg första gången jag såg honom på påsklägret där vi satt runt lägerelden och sjöng Westlife-låtar. Trots att Erik hade flickvän tänkte jag att ”Han ska jag ha”. Det gick ju bra. Erik kommer ihåg vår första kyss, den har jag glömt, det gör mig ledsen. Men det är så mycket annat jag kommer ihåg från alla gånger vi träffats under de här 10 åren.

När jag senaste var singel, trivdes jag väldigt bra och hade inte några planer på att bli någons flickvän. Att kunna dejta 4 olika killar på samma gång och inte behöva bry sig om nån annan än sig själv, Det var ganska lääsch! Men så träffa jag Erik i Åbo på hösten 07 och även fast jag normalt alltid hånglat upp honom (jag vet, låter töntigt i mina öron också) så var det något extra speciellt den här gången. Jag kände att jag inte ville hångla med nån annan än med Erik mera. Då var det bara att påbörja processen att få Erik att inse att han heller inte vill hångla med någon annan än mig. Lite svår var han ju men till slut lyckades jag. Hurra! Och nu ett år senare är det bara att inse att det var nog det bästa jag aldrig har gjort!

Så vad vill jag ha sagt med det här.. Int så mycket antar jag. Bara skryta lite och förklara att Erik är för mig det finaste som finns och att jag är väldigt lycklig. Ja så är det. Punkt slut!